..det är vad jag packat idag. Jag vill inte se en vitlöksdressingflaska på en tid. Lite så känns det efter att stirrat på dem i några timmar. Jag har nu jobbat 3 dagar. Förra veckan blev endast 2 arbetsdagar för mig, eftersom vissa produkter inte kommit och vi alla fick förlängt veckoslut istället. Passar ju bra, lön kommer det ju tyvärr inte. Vi vill göra något speciellt när vi fick ledigt så på torsdag for vi till Australiens näst största shopping center, närmare 400 butiker, de va bara korridorer med kiva butiker =) Shoppade dock med måtta, eftersom begränsade utrymmet i rinkkan styr mig ganska långt. På fredag for vi ut till kusten, Surfer´s Paradise och njöt av strandliv hela dagen samt träffade två kompisar som nu jobbar där. På lördag var det dags för Parklife Festival, som vi väntat mycket på. Det harmade mig en del nog att jag inte kunde fara o spela fotis, men det var många bra bänd redan på dagen som jag inte ville missa.Det var intressant att lyssna på nya bänd och australienska, t.ex. Example, The Naked and Famous, Little Dragon och Kimbra och så var förstås The Streets, Lykke Li och Gossip mycket bra!Det bästa med festivalen efter musiken var att man fick gratis glass! =) Eller gentemot valri donation. Två gånger täcktes vi hämta härliga glassportioner!
Nu ny arbetsvecka och jag är faktiskt ännu ivrig. Det är för det mesta helt okej jobb, även om det är väldigt enformigt, men om man har tur kan man få en bra produkt och trevlig arbetskollega bredvid sig att prata med. Och om radion är på går det mycket lättare. Hjärnan behöver man ju verkligen inte använda så mycket. Man får en produkt man sätter in i lådan på ett visst ställe och sedan skuffar man vidare lådan på rullbandet. Skoj.
Jag nämnde tidigare små skillnader mellan Australien och Finland som jag blivit och funderat på.
1. Butiksresor: I butiken packar "kassatanten" ner sakerna i små tunna plastkassar, 1-4 produkter per kasse. Alltid nya kassar och allt smått packas även i en kasse. Det här känns ju som hask och lite konstigt när man är van att använda pånytt kassar också. Dessutom är det ju inte så jättekul att bära 10 kassar från butiken, som dessutom lätt går sönder. Kassan tycker man är konstig om man försöker säga att man kanske inte behöver en ny kasse till ett tuggummipaket. Intressant. Jag tycker annars också det är mycket intressant att gå i butiker i andra länder, bara för att se vad allt roligt man kan hitta. Här förstår man ju på texten vad det är, finns en hel del som verkar vara lite amerikanskt inspirerat men förstås också mycket asiatiskt.
2. Kundservice: På alla ställen där man blir betjänad har man en bästa kompis. Oberoende om det är i matbutikskassan, när man går in i klädbutiken, när man ska köpa ett frimärke, när man har ärende till banken eller t.o.m går till McDonalds, så är personen man möter väldigt vänlig och villig att hjälpa. Och de första de säger är "Hi!How are you?" eller "How has your day been?" eller "Had a busy day?". Det tog en tid att vänja sig med det. Ännu också lyckas jag bara hälften av gångerna svara något vettigt o ofta har jag nog ett förvånat uttryck i ansiktet. O då när jag nångång svarar mer än något ord så kan det t.o.m. vara så att Aubrey bakom kassan börjar berätta flera minuter om hur hon just fyllt 18 år och ärdålig på att shoppa måttligt, utan att hon alltid köper ngt hon inte behöver, som hennes vänner sedan skrattar åt. Sedan när man går säger de: "See u later!" Först tänkte jag alltid, nej de gör vi knappast jag är ju bara i denna butiken idag. Men nu svarar jag redan vant "See u!" =) Det kan man ju inte riktigt tänka sig i Sale i Finland precis. Men det är sättet i Australien att vara vänliga och intresserade och det är ju härligt! Även om det delvis hör till och är ytligt. Man blir också kallad: "love, honey, darling" av främmande människor. Det känns kanske OK när en söt äldre dam säger det, men det känns lite speciellt när Subway-flickan på 20 år kallar mig det. Lite annat än grymtanden man kan få i Finland.
3. Vänstertrafik: Ja, det visste jag ju att det är och att det kommer att vara konstigt. O bil har jag ju inte ännu behövt köra, tack för det. Så ja iss inte ens gå in på hur galet det sku vara att komma till korsningar med bilen. Men det är nog annars också, som fotgängare, ovant. Man måste ju se åt andra hållet när man går över gatan(har någongång varit ganska nära att bli undetr bil), busshållplatserna e på "fel" sida, trapporna går fel, människor rör sig på vänstra sidan osv. Ja börjar bli bättre och klarar ju t.o.m. av att cykla till och från jobbet på vänster sida(inga nära ögat situationer faktiskt!). Men snabbt blir man nog van med allt möjligt, intressant hur man är så högerinriktad.
Jag har på känn att det kan bli en och annan punkt till...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti